Fläskhare

Det finns mycket som är konstigt.

Att vegetarianer och nykterister tvingas försvara varför de inte äter djur eller häller i sig gifter, det är konstigt.
Att ägg som ser så gott ut i de flesta former inte alls är gott i de flesta former, det är konstigt.
Att Da Buzz sålt en enda skiva och inte bannlysts av hälsovårdsnämnden, det är konstigt.
Att geniet Christian Kjellvander däremot inte hyllas mer än han gör, det är mycket konstigt.

I går stötte jag på en annan sak som är konstigt. Jag åt på restaurangen som ligger i anslutning till Aftonbladet för andra gången under min sejour på tidningen. Det är inte så konstigt. Vad som stod på menyn däremot, det var konstigt.

Fläskhare.

Jag må vara dåligt bevandrad i fläskets saftiga värld, men jag har aldrig stött på maträtten fläskhare. Och nej, det är ingen felstavning och det är inte heller skogens mest välgödda långöra som fångats in och marinerats. Det är griskött. Närmare bestämt benfri kotlett. Hur tänkte vederbörande när denna maträtt fick sitt namn? Förvirringen är total och det är riktigt konstigt. Men också ganska kul.

Jag åt inte fläskharen. Jag åt fisk. De drog alla fiskar över en kam och på menyn stod det helt sonika ”fisk”. Konstigt det också. Men den var ganska god.

Konstigt.