Elva timmars jobb skiljer mig från framtiden, ovissheten och möjligheten. När jag stämplar ut från bladet väntar ett oskrivet blad. På det står det inget om någon arbetsgivare som kräver min närvaro, inget om en partner som önskar mitt sällskap, inga spikade planer, inga tvingande mål.
Där finns plats för mig att måla upp mina drömmar, använda färger jag aldrig tidigare rört, skapa mönster som jag aldrig tidigare vågat mig på. Men här finns också utrymme att gestalta rädslor, beskriva otrygghet och skildra ångest.
Jag brottas redan med mina tankar. Kastas fram och tillbaka mellan tillförsikt och modlöshet. Jag väntar på ett svar. Inte från, dig, inte från en högre makt, inte från veckans horoskop. Från mig själv. Jag vet att jag ligger inne med det, men jag vet inte hur det stavas ännu. Kalla det tillfällig dyslexi, sinnesförvirring eller bara lugnet före stormen.
Snart är jag lövet som virvlar i den stormen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Under hösten virvlar många löv i vinden. Ska bli spännande att se var du landar. Ojoj, vilken kaskad av metaforer.
I klartext:
Glöm inte att du är grym. Det löser sig alltid.
Haha!
Må metaforerna myllra. Jag hoppas bara jag landar mjukt.
Tack!
Skicka en kommentar